Endel av er har säkert undrat, utan att fråga varför jag dem senaste veckorna uppdaterat på vardagarna ibland på morgontid, lunchtid, när alla andra går i skolan? Och jag tänkte faktiskt ta och förklara hela historian för er så ni får en liten blick i detta. Jag känner mej inte tuvngen att göra det, men det kan ju vara bra att förklara så ni inte tror annat eller så, vad vet jag? :) Egentligen behöver jag ju inte berätta allting men det är enklast att förstå om man gör det. Faktiskt, så jag drar hela skiten nu till er!

Allt började för ungefär 9 veckor sedan. (Shiet, det låter som en saga, haha). Vi satt på en svenska lektion i skolan, och jobbade. Helt plöstligt blev jag kallsvettig, och knallröd i ansiktet, och det började svartna för ögonen. Jag sa till johanna att jag höll på att svimma, sen gick jag ut. Och då hem för att vila. Inget mer med det. Dagen efter gick jag till skolan, kom in i klassrummet, och satte mej och började jobba. Helt plösligt hände det igen. Jag blev rädd, och fick gå till skolsyster och kolla blodtryck osv. Sedan gick jag hem igen. På kvällen mådde jag jätte dåligt, och hade otroligt problem med mina ögon. Det går inte förklara, men tänk er att det då och då blir 'för skarpt', och man vill bara blunda, ibland truckte det liiiiite i bakhuvudet också. Otroligt irriterande. Jag fick feber, och låg 2 veckor i rad hemma i soffan. Jag bara låg där i mörkret, och hatade ljus. Jag mådde sjukt dåligt. Tillslut for vi till doktorn. Vi kollade synen, inga problem. Vi kollade, och pratade osv. Och då fick jag veta att jag var depprimerad, och stressad inombords. Doktorn sa åt mig att inte stressa, känna press och så vidare. För då kunnde jag bli utrbrännd. Hon sa att jag var väldigt nära att bli det, så att jag skulle ta det försiktigt. I samma veva som detta åkte jag på ett virus + bihålleinfektion + jobbigt av svinspurtan. Jag låg hemma uyttligare några veckor. Då och då försökte jag komma till skolan, men det blev jobbigt för ögonen, och jag blev bara ledsen. Jag kunnde inte åka bil. När jag satt i baksättet fick jag panik ångest och kunnde knappt andas. Inte skoj alls.
Jag mår fortfarande dåligt idag, men inte lika mycket.

Det jag gör nu är att försöka 'komma till baka till mitt liv'. Det låter skitkonstigt, men ni ska veta hur svårt det är! Helt sjukt. Att bara umgås med mina kompisar, är skitsvårt! Jag gruvar mig för allting! Det låter as fult, men det är väldigt svårt för er som inte varit i en sånhär 'svacka' att förstå. Har nån här varit med om det? Då kanske ni förstår, för det är verkligen en kamp! Just som det är nu, så går jag hemma, och på måndag ska jag börja skolan igen. Iallafall försöka 'växa' mig tillbaka. Kan man säga så? Jag har varit på möte med skolan, och jag ska gå från morgon till lunch till en början, och sedan tillslut gå heldagar igen.

Det går inte riktigt förklara, men till alla mina vänner: I LOVE YOU ALL! Och ni ska veta att jag snart är back on track, och ni ska bara veta att jag är så rädd om er alla, och att ni stöttar mig i detta betyder as mkt. FÖRLÅT om jag är så sjukt dålig kompis just nu......men jag är snart den riktiga Lisa igen.

Tack till er som läste, nu vet ni, alla ni som varit i dessa 'svackor' som det kallas: Det blir bättre! Ni måste bara kämpa, även om det bara känns som om man vill krypa ur skinnet, haha! Jag är iallafall stolt att jag skrev om det i min blogg. Men nu vet ni, finns här för er <3