(Ni behöver inte läsa detta inlägg, det är bara jag som ville skriva av mig. Jag brukar inte skriva om känslor i min blogg, men min blogg är endå min öppna dagbok. Jag måste, innan jag spricker...)

Jag orkar inte den här skiten.
Varför ska allt kännas så tungt? När lossnar den stora klumpen i magen? När slutar tårarna rinna? När kan jag umgås med folk igen utan att må så dålig? När är jag glad igen? Varför måste jag fejka mina glada stunder nu för tiden? Varför är allt så jobbigt och jag vill bara borra ner huvudet i kudden? När blir jag Lisa igen?