I'm sorry, men jag fick lite damp i förra inlägget. Men det är så jag känner; allt är så uppfuckat!
Iallafall, dem enda personerna som seriöst kan trösta mig är mamma och Matilda Holmqvist. Seriöst! Det är bara så. Men jag är inte ledsen för nått speciellt (eller?) men iallafall, allt är så j*vla stört.