Varför jag känner mej deppad är för att det är tjafs med en kompis..

Efter att ha suttit här och haft tårarna rinnande igen så regnar det.

Typiskt. Allt är typiskt just nu. Är i värsta jobbiga perioden, allt känns fel, och hela dagarna så tänker jag, gråter, tänker, gråter, och tänker. Somnar jätte tidigt och vaknar jätte tidigt och obekvämt på morgonen. Egentligen har inget hemskt hänt, mest bara tjafs med kompisar, missuppfattande och allt. Men jag är otroligt könslig som person. Och jag är sårad, så in i helvete. Vill bara ta min kudde, borra ner ansiktet i kudden och sova tills allt skit löst sig. Önskar det vore så enkelt. Men tyvärr är det inte det, man ska stå ut och må skit.. Jag kan inte bita ihop! Jag brukar alltid känna att det ordar sig, men jsut det här tjaffset blir inte bra känns det som. Vill bara slänga mig i sängen och sova.

Anw, hoppas eftermiddagen blir bättre. Förmiddagen har varit fram och tillbaka. Upp och ner.
Mamma slutar rätt sent idag, så det blir lite senare middag. J*vlar vad gott det ska bli med middag. Med min familj. Jag älskar att äta, jag älskar min familj. Kan det bli bättre? Iallafall så hoppas jag att vädret vänder och blir lite bättre senare till veckan. Fyller ju snart år, på Onsdag. Och vill inte ha skitväder då. Fasiken vad jag låter opositiv, men efter ett samtal med mamma känns allt bättre. Det gör det alltid. Mamma ger mej alltid energi, en stark energi som gör mig glad. Jag längtar tills mamma kommer hem, då ska jag krypa upp i hennes famn, det är alltid lika underbart.

Jag älskar dig mamma, Tack för att du alltid stöttar mig! ♥