Med detta inlägg vill jag bara få ut massa tankar och känslor, så det är inget som ni ska ta år er..

Ibland känns det tungt när du gör som du gör, när du sejer det du sejer och när du sviker som du sviker.
Jag försöker verkligen att få våran vänskap att vara bra. Så vi kan umgås, och göra detvi älskar. Att sjunga.
Jag tänker tillbaka när vu sjungde på et ställe, du minns om du läser detta.
Benen skakade, och jag va så nervös. När jag sjungde så tittade jag på dej. Och kännde mej säker. Du gjorde samma sak, det vet jag! Det var iallafall underbart ska du veta...

Allt vi gör, allt snällt du sejer lägger jag i minnet. Men sen när du sejer nått dumt, så flyger det snälla orden ut ur mitt huvud. Och jag fokuserar bara på om vi ska bli vänner.
Jag vill att om du läser detta ska förstå.. Att jag alltid finns här för dej, som stöd, som bästis, som vanligt!

Och du vet vem du är, du är hälften thailänsk, bruna ögon och min bästa vänn....